Musik i mobilen, inte alltid skitnice...
Folk som sitter med mobilmusik som de streamar upp för hela vagnen. De som sitter och pratar högt, nästan skriker i telefonen trots att vi andra inte är ett dugg intresserade om vad denne säger till sina ”viktiga” arbetskompisar. Eller de som står precis utanför dörrarna när man ska kliva av tåget.
Dessa är bara några av de otroligt irriterande människor som dagligen förpestar den annars ganska trevliga resan man gör med Stockholms lokaltrafik. Idioter som bara tänker på sig själva.
Att resa med SL är något jag gör dagligen och oftast är det en trevlig resa då man där kan finna lugnet, titta ut över det vackra sommar-Stockholm eller bara njuta av tystnaden.
Det finns dock en del människor som väldigt ofta förstör den lugna stunden, personer som tror att de är ensamma på tåget, att de är världens mittpunkt och som bara behöver tänka på sig själv. Personer som väcker irritation och ibland våldstankar som bara är ett litet sunt förnuft ifrån att gå till handling.
Karaktär nummer ett: Tonårs Dj:n
Tonåringen som spelar musik ur sin mobiltelefon på högsta volym som medför inte bara hög volym i vagnen då alla som pratar måste höja rösten för att personen denna interagerar med ska höra, utan också en irriterad stämning på tåget då alla andra, förutom huvudperson förstås, störs av musiken.
Till och med när denne spelar musik som jag egentligen tycker är ganska bra blir jag fruktansvärt arg och irriterad, helt enkelt för att jag i denna stund inte valt att jag ska lyssna på musik. Tyvärr hade jag inget att säga till om då denna själviska människa valde åt mig!
Kan inte förstå hur man tänker när man gör så? Nu vet vi alla av erfarenhet att tonåringar allt som oftast inte tänker alls, men fortfarande kvarstår irritationen.
Karaktär nummer två: Den viktiga kostymnissen
Symboliseras ofta som en person med kostym, någon form av portfölj, trendig frisyr och en handsfree i öronen.
Den här karaktären är om inte värre än ovanstående minst lika irriterande.
Att prata i telefon på tunnelbanan tycker jag ska vara en självklarhet så länge man håller det på en så lugn nivå som möjligt. Att SL för några år sedan förbjöd just detta var bara patetiskt och jäkligt larvigt gjort. Däremot tycker jag att man som ”mobilpratare” kan visa lie hänsyn till sina medresenärer genom att inte skrika eller prata överdrivet högt, även om samtalet kanske är ”fruktansvärt” viktigt.
Under gårdagen stötte jag faktiskt på en sådan när jag var på väg hem från jobbet. Han var klädd i vit skjorta med en knapp för mycket uppknäppt, marinblå kostymbyxor, svarta sneakers och en lång frisyr med aningen för mycket vax i. Han talade om för hela vagnen vad han och ”Robban” hade gjort i onsdags och hur kul det var. Jag kände direkt hur det började rinna ilska över mig men allt jag gjorde var att ge honom ”dödsblicken”, ni vet den där arga blicken som signalerar att det räcker nu. Trots detta fortsatte han att prata högt och faktiskt än mer intensivt. Tur var att jag redan vid nästa station klev av och då slapp lyssna vidare på denna egocentriska människa.
Karaktär nummer tre: Muren
Den här karaktären, eller oftast karaktärerna, är dock den som är absolut värst. Den som väcker mordiska tankar. Karaktären som helt och hållet inte tänker alls.
Personene, eller snarare personerna jag talar om är dem som ställer sig på perrongen och blockerar en från att gå ur tunnelbanan/ tåget/ bussen. De som ska trycka sig in innan folk har hunnit gå av vilket gör att själva avstigningen blir en smärre kamp.
Jag kan inte, hur jag ens försöker, förstå dessa människor och hur de resonerar. Vad vinner de på att stå där och försvåra det hela? Det är inte så att det går snabbare för dem att komma iväg då avstigande får vänta medan dessa pressar sig in eller bara står ivägen. Antingen är de bara nonchalanta och tycker att de är viktigare än alla andra eller så är de dumma i huvudet. Något annat finns inte.
Nästa gång jag stöter på sådana lovar jag att jag tänker strunta i om det står tanter eller barn i vägen, jag ska spränga mig fram genom muren av människor i hopp om att någon kanske lär sig något.
Det kan tyckas hårt men någon måtta får det vara. Man måste få reagera.
¤¤¤¤
Dessa karaktärer jag nu nämnt är bara några av alla de som förstör för oss genom deras illvilja att tänka på andra. Listan kan göras oändligt mycket längre men då skulle ni som läser tröttna så jag väljer att avstå vidare skildringar. För att de finns flera kan vi nog alla enas om.
Hur ska man reagera mot dessa? Ska man säga ifrån? Ska man, om man störs, byta plats?
Eller ska man bara acceptera att dessa finns?
Läs mer...